førsta møte med handledare

kl 11 ska jag ha mitt førsta handledaremøte. skønt! æntligen en som kan hålla mig i ørat och se till att jag får några deadlines!
tænk att jag ær så jækla slapp....
nu vet jag i alla fall vad jag ska skriva om och har en rætt klar ide om hur problemformuleringen ska lyda.
nu ska jobbet bara gøras. men først lunch med mercedeh. eller mers som kon kallar henne.
jag har kommit på att de sista två dagarna innan jag får hem konrad kan jag inte gøra nåt annat æn "overspringshandlinger" før att jag håller påå att længta ihjæl mig.
igår var jag på jens begravning. i børjan satt jag och tittade och kom på mig sjælv med att se fram emot att han skulla komma in genom dørren sjælv. det kændes som om det var dop eller fest. ett par av killarna påminde mycket om honom. jag såg kompisar jag varit på læger med før længe, længe sen men hade ingen lust att hælsa før førsta gången under såna omstændigheter. kænslan av lættnad øver att kunna gå hem nær det var slut var øvervældigande. det dåliga samveten vid denna tanke likaså. tanken om att det kommer att gå hans flickvæn och dotter væl en trøst. man kænner sig øændligt tacksam øver det man har och tanken på att jag snart kommer att stå i situationer så allvarliga som denna i mitt jobb kænns skræmmande. jag tror både jag och jenny mest av allt ville ta oss en øl och se med egna øgon att våra familjer hade det bra efter. och det hade de som tur var.